Dags igen x2
Då var det som rubriken lyder, dags igen. Jag börjar med det minst negativa för att inte börja med gnället. Lördagens tävling blev väl som väntat en jobbig historia, men annat skulle vara konstig men jävligt skönt. Banorna i Hedemora var riktigt fina med sköna åkbackar och svängar som gjorde det till en väldigt varierad bana, en bana man kan åka fort på om man är i form. Eftersom jag inte är i form kan ni själva räkna ut att för min del gick det inte så fort som man kan önska. Men efter 10 km var jag i mål och dagens första evenemang var över.
Kvällen spenderades på en väldigt trevlig 20-årsfest i Boda.
Söndagen spenderades uppe i Boda och Furudal med 2 hockeymatcher och kalas på schemat.
Men nu ska jag knyta åter till rubriken. När jag skulle åka hem från Boda igår kväll så drog jag upp min gamla ryggskada, fråga mig inte hur. För helt plötsligt när jag skulle skrapa rutorna kunde jag knappt gå runt bilen. Så hemresan var inte en av mina skönaste bilresor och det var svårt att somna hemma i sängen, trots att jag var trött.
Så idag har jag jagat läkare och sjukgymnaster, så tydligen inte är så hjälpsamma. Men tillslut fick jag tag på fysioterapeuten i Leksands IF och fick en tid hos han imorgon. Bara hoppas att han kan vara min räddande ängel. För jag vill inte vara med om samma resa den här säsongen också som jag fick uppleva förra vintern. Det är i spåret jag vill vara och inte på sidan om när alla andra får åka.
Så håll tummarna imorgon att Erik hittar felet och kan hjälpa mig så jag är tillbaka i spåret så fort som möjligt. Helst redan till helgen då det är dags att tävla igen enligt planen, Garphyttan på lördag och Grängesberg på söndag.
Kvällen spenderades på en väldigt trevlig 20-årsfest i Boda.
Söndagen spenderades uppe i Boda och Furudal med 2 hockeymatcher och kalas på schemat.
Men nu ska jag knyta åter till rubriken. När jag skulle åka hem från Boda igår kväll så drog jag upp min gamla ryggskada, fråga mig inte hur. För helt plötsligt när jag skulle skrapa rutorna kunde jag knappt gå runt bilen. Så hemresan var inte en av mina skönaste bilresor och det var svårt att somna hemma i sängen, trots att jag var trött.
Så idag har jag jagat läkare och sjukgymnaster, så tydligen inte är så hjälpsamma. Men tillslut fick jag tag på fysioterapeuten i Leksands IF och fick en tid hos han imorgon. Bara hoppas att han kan vara min räddande ängel. För jag vill inte vara med om samma resa den här säsongen också som jag fick uppleva förra vintern. Det är i spåret jag vill vara och inte på sidan om när alla andra får åka.
Så håll tummarna imorgon att Erik hittar felet och kan hjälpa mig så jag är tillbaka i spåret så fort som möjligt. Helst redan till helgen då det är dags att tävla igen enligt planen, Garphyttan på lördag och Grängesberg på söndag.
Kommentarer
Trackback
