Thobias Berggren

Igår blev det dåligt med både skidåkning och bloggande. Med tanke på kylan och att jag har problem med astman när det är riktigt kallt så fick det bli endast ett styrkepass under gårdagen.

Men idag har det varit lite varmare så det blev ett pass på laggen. Det blev ett lugnt klassiskt pass ute på Källan på ungefär 1 timme och 30 minuter. Ryggen känns bättre och bättre igen. Så som det känns nu kommer jag köra Maserloppet på söndag. Känns som att det bara är positivt att få så många långlopp som möjligt i kroppen innan Vasaloppet.

Har inte koll på hur långt mitt resultat från LO-spåret står sig i seedningen till Vasan. Men tror inte att den räckte allt för långt, så det är bara att kriga vidare. Som sagt, det blir en ny chans redan på söndag.

Under gårdagen och dagen har inte min rygg varit att leka med, dock har den varit lite bättre idag. En del av problemet beror nog på att jag inte har full styrka i ryggen ännu. Men idag var jag återigen till Erik Nilsson, så han vred och knäckte rätt ryggen på mig. Så nu kanske man kan bli människa igen.

Jag körde ett kort och lätt skatepass på kvällen bara för att röra på mig efter gårdagens vila. Ville inte köra på som tänkte eftersom jag varit iväg och fått ryggen justerad. Har väl inte det riktiga flytet i skaten just nu känner jag. Men det är ingenting jag tänker lägga någon större vikt på att rätta till nu innan Vasaloppet. Utan nu är det full fokus på den klassiska tekniken och speciellt stakningen. Skate kommer jag köra någongång ibland för att få lite variation.

Jag tog och anmälde mig idag till Maserloppet i Borlänge på söndag, ett långlopp över 42 km. Hoppas på ett likande före som det var i lördag. Hårda spår och snabbföre. I like!

Idag blev det bara skidåkning i soffan framför tvn. Hade tänkt avverka några kilometer i spåret uppe i Hurtigtorpet innan jag lämnade Hällefors. Men tiden räkte inte till riktigt. Det vara en del annat som skulle fixas och en lekstund med hunden tog en del av tiden.

Men det var ingen vilodag idag, trots avsaknaden av ett skidpass. Det är ju söndag idag och söndagstradition nu på senare tid är det hockeyträning. Så jag åkte upp till Furudal som vanligt och räknade med träning. Men när jag kom dit fick jag reda på att vi skulle spela match mot Mockfjärd. Jag som bara har gjort tre träningar med "laget" började fundera på vad det skulle bli. Men det gick helt okej tycker jag, självklart blir det en del misstag men ingen jättefarlig miss vad jag kan komma på nu. Efter tre perioder visade tavlan 8-6 till oss och det var skönt med en vinst i första matchen på minst 12 år för min del.

Nu får det bli sängen efter en helg med både tävling och match. Imorgon är det tillbaka till vardagen som gäller.

Var som Kollar, ät som Kollar, spela som Kollar

Idag var det tävlingsdags och det var LO-spåret som stod på programmet. Ett långlopp över 40 km i Hällefors, alltså hemmatävling. Banan är rejält kuperad och långt ifrån en långloppsbana egentligen, inga långa och flacka vägar eller golfbanor här inte. Vi kör den hårda varianten. Banan mätte ca 6,5 km så det blev ett varvlopp på 6 varv idag. Spåren var kanonfina och det var räls runt hela banan, även på sista varvet.

För min del var dagens lopp ett fall framåt mot hur förra helgen och tävlingarna innan det har sett ut. Det tog ungefär 3 varv innan jag kände att jag kom in i loppet ordentligt. Under andra varvet fick jag krampkänning i magen igen, så det fick bli en alvedon och så var det borta efter ett tag. Så det var när krampen släppte som jag kom in i loppet och hittade flytet. Sen så på sista 1,5 varvet så blev jag helt klart trött och tappade en del på det. Men det handlar bara om att jag inte är riktigt tränad ännu.

Sista milen var kämpig och jag fick inte riktigt fast skidorna när kraften inte var den samma. Många, nästan alla, åkte på klistervallning som de täckte med burk men jag gick på endast burkvalla vilket funkade så länge jag var pigg. Helt klart tappade jag en del uppför mot de andra men gled sen ikapp eller kunde staka ikapp eftersom jag hade bättre glid. Men sista milen hade jag gärna haft klister med facit i hand.

Det känns ändå skönt att det känns som att det är påväg åt rätt håll nu och det är bara att fortsätta träna på som jag har gjort nu på slutet. Jag har ju trots allt varit skadad i nästan ett år och varit borta från skidåkningen. Så jag är glad att jag kan åka skidor igen och att kurvan pekar uppåt igen.

Chansar man inget, vinner man inget!

Det verkar inte som att det var så allvarligt med det halsonda jag kände av igår under kvällen. Tjocka strumpor, en skvätt jäger, c-vitamin och sömn verkar ha hjälpt. Skönt!

Idag var det ett kvalitetspass som stod på programmet, stakintervaller. Det blev både 10/20- och 15/15-intervaller och jag fick ihop 30 minuter a3 under passet. De här korta intervallerna är bra för att man orkar verkligen ligga på max hela tiden och drar inte på sig mjölksyra. Längre intervaller sliter mer på kroppen och med tanke på att jag inte alls är så trämnad som jag var för några år sedan känns det lite dumt att köra långa intervaller så pass nära tävling.

Efter mina träningspass den här veckan som enbart bestått av stakpass och avslutats med stakintervaller könns det som att armarna har fått sig en rejäl omgång, vilket har varit tanken med upplägget.

Imorgon blir det en vilodag med jobb och hockey innan det bär av hem till Hällefors för tävling på lördag. Då väntar LO-spåret över 40 km som även har DM-status. Ska bli kul att få köra ett race på hemmaplan igen.

Som jag skrev igår så saknar jag styrkan och trycket i stakningen sedan jag inte kunnat åkt rullskidor under sommaren. Så nu kommer det bli mycket stakträning i fortsättningen. Jag kommer att köra stakning istället för skatepass nu en tid fram över. Men något skatepass i månaden kommer jag säkert plocka in för att underhålla den tekniken. Jag väljer göra den här åtgärden med tanke på att det är långlopp jag kommer köra från nu fram till Vasaloppet. Så träningen kommer bli långloppsinriktad med mycket stakning och överkroppsstyrka.

För att snabbt sammanfatta dagenspass så blev det 10 km stakning idag. Efter 10 km höll jag på att frysa händerna av mig, p.g.a tidigare förfrysning av fingrarna, så då fick det vara nog.

Nu får det bli sängen och tjocka strumpor på då jag känner av halsen lite när jag sväljer. Hoppas det inte är något allvarligt och jag kan hindra det från att bryta ut. För att bli sjuk är bland det värsta som finns för en skidåkare.

Helgens tävlingar är inte mycket att skriva hem om och jag har lagt dom bakom mig. Så tänker inte ta upp dom i det här blogginlägget. Det är bara att bryta ihop och komma igen!

Idag körde jag ett stakpass över 15 km ute på Källan. Kände i helgen att efter skadan har jag tappat enormt i stkningen, så nu blir det mycket stakning och överkroppsstyrka framöver. Passet gick bra och tajmingen blir bättre och bättre, så nu ska styrkan byggas upp också.

Det är bara kriga på så kan det iallafall bli en rolig avslutning på säsongen som man kan ta med sig in i nästa försäsongsträning.

Go hard or go home

Sammanfattning från helgens tävlingar kommer imorgon, då jag varken har lust, tid och ork att blogga just nu. Men jag lovar att det kommer under måndagen.

I'll be back!

Dagen idag har varit helt träningsfri. Känns som det kan vara vettigt då det blir dubbla race i helgen, även om jag brukar träna dagen innan tävling. Men ibland kan det vara bra att göra någonting nytt.

Just nu befinner jag mig i Hällefors, eftersom det är DM i Garphyttan imorgon. Innan jag lämnade Leksand under eftermiddagen var jag till fysioterapeut Erik igen. Han kollade på ryggen och det så bättre ut än vad det gjorde förra gången när jag var där i tisdags. Men han tog ändå och knäckte ryggen idag, både i svanken och mellan skulderbladen. Riktigt skönt när man hör hur det knakar och hoppar rätt. Behandligen avslutades med lätt massage, han ville inte göra mer så jag inte skulle vara allt för mör i morgon.

Helgens tävlingar tyckte han bara vara bra, så får vi se hur ryggen funkar sen och vad som eventuellt måste göras. Men helt klart känns det som att det skett stora framsteg.

Under kvällen har jag gett skidorna ytterligare lite kärlek så att dom ska samarbeta med mig på bästa sätt imorgon. För då ska det gasas. Flat out!

Dagens pass blev som planerat ett litet fartpass ute på Källan, där jag tränar för det mesta. Efter uppvärmingen drog jag på i 2,5 km för att känna hur kroppen skulle reagera på fart nu efter lite vila. Så när den intervallen var avklarad fortsatte jag i lugn takt och körde ett gäng impulser, både uppför och på platten. Känns som att timingen och trycket i stakningen börjar infinna sig nu. Även flytet i diagonalen är på gång. Så snart känns det kanske som man åker skidor igen.

Kroppen kändes bra, precis som den gjorde igår. Men har ju inte provat köra i tävlingsfart, så ska inte ropa hej än. Jag vet även att jag ligger efter i träningen, så det ska inte gå allt för lätt heller.

Men får jag bara vara frisk och hel nu så ska det här bli bra till Vasaloppet som är säsongens stora mål.

I helgen väntar två tävlingar som är en del av planen på väg till den 6:e mars, 52 dagar kvar.

Idag var det äntligen dags för träning igen efter söndagens planerade vilodag och de två oplanerade vilodagarna. Man känner sig så rastlös och undrar vad man ska göra med tiden när man inte får eller kan träna.

Passet idag var lugn klassisk skidåkning över 15 km. Spåren var delvis blanka så fästet var inte helt hundra, men ändå okej. Någonting mer som kändes okej var både kroppen och ryggen. Kanske har de här ofrivilliga vilodagarna gjort mig väl och jag kan vara på väg upp till ytan. Det skönaste var ändå att jag inte kände av ryggen mer än vad jag har gjort tidigare i vinter.

Så till helgen blir det tävlingar som planerat om ingenting händer. Men först väntar ett fast inspererat pass imorgon och ett besök till hos fysioterapeuten på fredag.

Nu kör vi!

Idag var det då dags att förhoppningsvis hitta problemet med ryggen. Som jag skrev igår hade jag idag en tid hos Erik Nilsson som är fysioterapeut i Leksands IF's a-lag.

Det var bara positiva besked så det verkar som att jag kommer kunna tävla redan i helgen, vilket jag är riktigt glad över. Det har snurrat en hel del tankar i skallen sen i söndags kväll när det högg till i ryggen.

Så vad gjorde han med mig då? Till och börja med så fick jag stå på golvet och böja mig frammåt, bakåt och åt båda sidorna. Sen fick jag lägga mig på britsen och redan där hade han hittat det som kan vara problemet. Tydligen var jag lite sne i ryggen så att mina ben var olika långa. Så efter att han knäckt ryggen några gånger åt både höger och vänster så var det bara upp och hoppa igen. Då var ryggen rak och benen lika långa. Sen fick jag lite massage och en del muskelknutar masserades ut.

Så redan imorgon får jag träna och åka skidor. Eftersom ryggproblemet inte uppstod i samband med träning så ser han inget problem att träna på. Så imorgon blir det ett pass på laggen igen.

Under fredagen ska jag iväg igen och kolla så allt är okej inför helgens tävlingar.

Nu är det upp på hästen igen som gäller!

Då var det som rubriken lyder, dags igen. Jag börjar med det minst negativa för att inte börja med gnället. Lördagens tävling blev väl som väntat en jobbig historia, men annat skulle vara konstig men jävligt skönt. Banorna i Hedemora var riktigt fina med sköna åkbackar och svängar som gjorde det till en väldigt varierad bana, en bana man kan åka fort på om man är i form. Eftersom jag inte är i form kan ni själva räkna ut att för min del gick det inte så fort som man kan önska. Men efter 10 km var jag i mål och dagens första evenemang var över.

Kvällen spenderades på en väldigt trevlig 20-årsfest i Boda.

Söndagen spenderades uppe i Boda och Furudal med 2 hockeymatcher och kalas på schemat.

Men nu ska jag knyta åter till rubriken. När jag skulle åka hem från Boda igår kväll så drog jag upp min gamla ryggskada, fråga mig inte hur. För helt plötsligt när jag skulle skrapa rutorna kunde jag knappt gå runt bilen. Så hemresan var inte en av mina skönaste bilresor och det var svårt att somna hemma i sängen, trots att jag var trött.

Så idag har jag jagat läkare och sjukgymnaster, så tydligen inte är så hjälpsamma. Men tillslut fick jag tag på fysioterapeuten i Leksands IF och fick en tid hos han imorgon. Bara hoppas att han kan vara min räddande ängel. För jag vill inte vara med om samma resa den här säsongen också som jag fick uppleva förra vintern. Det är i spåret jag vill vara och inte på sidan om när alla andra får åka.

Så håll tummarna imorgon att Erik hittar felet och kan hjälpa mig så jag är tillbaka i spåret så fort som möjligt. Helst redan till helgen då det är dags att tävla igen enligt planen, Garphyttan på lördag och Grängesberg på söndag.

Idag är det dagen före tävling. En dag som har bestått av träning, förberedelser inför morgondagens competiton och lite annat.

Träningen idag genomfördes som ett lungt klassisktpass med inslag av impulser, lite för att väcka kroppen. Det går inte att köra tävling på endast tre cylindrar utan alla fyra måste fungera och vara injusterade. Passet flöt på fint och jag var nöjd med genomförandet. Men känner att den rätta tajmingen inte riktigt infunnit sig än i den klassiska åkningen, men stämmet kan vara där redan imorgon om det vill sig väl. Annars kommer det snart, det är jag inte ett dugg orolig över.

Efter diverse ärenden på byn och några kronor fattigare var det dags att ge laggen lite kärlek. Kärlek som förhoppningsvis ska göra loppet över 10 km lite lättare och en kortare åktid. Men det får vi se imorgon, om jag lyckades med min vallning. Ska tydligen snöa imorgon och det känns som att risken för lösa spår är ganska stor, så det fick åka med ett par sånna skidor också i skidfodralet.

Nej nu är det dags att hoppa i sängen och mobilisera så mycket kraft det bara går tills imorgon. Då ska snön spruta!

Efter tre lugna dagar med mestadels vila och lite styrka fick det bli dubbelpass igår, torsdag. Förmiddagspasset bestod av klassiska intervaller i nysnön och ej nydragna spår. Så 30 minuter a3 satt fint och jag behöver verkligen fart för att komma igång nu när den ena tävlingen avlöser den andra i en tid framöver nu.

Eftermiddagspasset var tänkt som ett återhämntningspass på skateskidorna. Farten var riktigt låg och med tanke på att det fortfarande inte var pistat så fick jag jobba med 2 dm puder i spåret. Inte alls vad jag hade hoppats på när jag stack hemifrån. Men passet genomfördes och första dagen med dubbelpass på mycket länge var avklarad.