Thobias Berggren

Idag var det tävlingsdags och det var LO-spåret som stod på programmet. Ett långlopp över 40 km i Hällefors, alltså hemmatävling. Banan är rejält kuperad och långt ifrån en långloppsbana egentligen, inga långa och flacka vägar eller golfbanor här inte. Vi kör den hårda varianten. Banan mätte ca 6,5 km så det blev ett varvlopp på 6 varv idag. Spåren var kanonfina och det var räls runt hela banan, även på sista varvet.

För min del var dagens lopp ett fall framåt mot hur förra helgen och tävlingarna innan det har sett ut. Det tog ungefär 3 varv innan jag kände att jag kom in i loppet ordentligt. Under andra varvet fick jag krampkänning i magen igen, så det fick bli en alvedon och så var det borta efter ett tag. Så det var när krampen släppte som jag kom in i loppet och hittade flytet. Sen så på sista 1,5 varvet så blev jag helt klart trött och tappade en del på det. Men det handlar bara om att jag inte är riktigt tränad ännu.

Sista milen var kämpig och jag fick inte riktigt fast skidorna när kraften inte var den samma. Många, nästan alla, åkte på klistervallning som de täckte med burk men jag gick på endast burkvalla vilket funkade så länge jag var pigg. Helt klart tappade jag en del uppför mot de andra men gled sen ikapp eller kunde staka ikapp eftersom jag hade bättre glid. Men sista milen hade jag gärna haft klister med facit i hand.

Det känns ändå skönt att det känns som att det är påväg åt rätt håll nu och det är bara att fortsätta träna på som jag har gjort nu på slutet. Jag har ju trots allt varit skadad i nästan ett år och varit borta från skidåkningen. Så jag är glad att jag kan åka skidor igen och att kurvan pekar uppåt igen.

Chansar man inget, vinner man inget!